Idag spelades som sagt sista matchen innan uppehåll och det var Roslagsbro som stod för dagens motstånd. Vi är ju som sagt inne i en förjävla trend (8 poäng på de senaste 4 matcherna innan denna talar ju sitt tydliga språk). Så Roslagsbro skulle inte få det enkelt, det var vi på det klara med. Hemmaplan dessutom och vi ville visa publiken att vi är på G nu.

Vi börjar också matchen strålande och spelar precis så som vi ska, ett till två tillslag och låter bollen gå runt i laget. Vi tillåter inte roslagsbro att servera bollar på deras forwards utan lyckas styra undan deras försök till uppspel. Det är vi som för spelet och vi har en rad farligheter innan det första målet kommer. Det är i den sjätte minuten som jag får en perfekt slagen passning av en mittfältare, tror det är Uffe. Jag lyckas sedan få in ett inlägg som Sanna möter med pannan. 1-0 är ett faktum och det känns faktiskt inte ett dugg jäkla orättvist. Vi fortsätter efter målet att spela väldigt stabilt. Vi kommer upp med hela laget i anfallen och spelar runt bollen på ett mycket bra sett. Agnes tar sig till exempel förbi på kanten och slår en passning snett inåt bakåt som vi borde vara därpå men bollen går genom hela deras försvar. Och på de chanser vi har i första halvek borde vi kanske fått in något mer mål men 1-0 står sig till halvtidsvila.

Inne i omklädningsrummet får vi beröm för den första halvleken som kanske är vår allra bästa halvlek denna säsong. Vi får direktiv om att fortsätta spela med det självförtroendet vi har så skulle fler mål sitta för det var ledarna helt säkra på. Men vad hände??

Jag tror vi stannade kvar i omklädningsrummet de första minutrarna av andra halvlek för där det var vi inte. I matchminut 49 skulle jag tro att det är så får en spelare i Roslagsbro chansen att slå in ett inlägg från deras högerkant in mot vårt straffområde. I det läget kollar jag för mycket boll och tänker inte på att man faktiskt har en markering att sköta där inne i straffområdet. Bollen går över mig till en fristående spelare som sätter bollen i mål. Roslagsbro har alltså kvitterat och det var inte slut där. En minut senare var det dags igen. Julia glidtacklar solklart bort bollen (i alla fall vad jag såg) men råkar få med sig spelaren också. Domaren dömer straff (tvek på den enligt mig) och Roslagsbro sätter den och har alltså tagit ledningen med 2-1 också.

Otroligt tungt för oss som kände att vi hade matchen precis där vi ville. Men den laginsatsen vi visar i slutet av matchen är helt fantastisk. Vi tuggar på och försöker ta oss in i matchen. Det blir ingen välspelad andra halvlek från vår sida men vi krigade och det lönade sig verkligen. Det skulle återigen visa sig att vi skulle avgöra på fasta situationer. Först får vi en hörna som Sanna får pannan på och vi hade alltså kvitterat till 2-2! (rykten säger att Sanna befann sig en meter högre än alla andra Roslagsbro-spelare i luften och jag är inte ett dugg förvånad över det). Nu är det vi som har övertaget igen och i den 82:e minuten får vi en frispark en bra bit från mål. Lina aka kungen på hörnor/frisparkar slår en perfekt boll in mot en rusande Ida som sparkar in bollen i mål. 3-2 till oss vilket också stod sig till slutsignalen.

Ett plus till alla efter denna match, vilken vändning!

---

11 poäng stannar vi på efter vårsäsongen. Och som vi har höjt oss de senaste 5 matcherna. Vi fick en tung start på säsongen med fyra raka förluster men vi visste att vi kunde sååååå mycket bättre och plockade fram det i slutet. Ding ding ding och nu ligger vi helt plötsligt över strecket. Nu får vi en välförtjänt vila och kommer tillbaka till hösten starkare än någonsin! :)

 

---

/ # 5